Jag har sådan enorm press på mig hela tiden, för jag vet att jag kan ! så när jag inte räcker till så blir jag så jävla sur på mig själv. Ta mina vänner som ett exempel. Ni som läst bloggen vet att jag gör allt för mina vänner & jag gör allt för att vara en bra vän. Men när någon av dom är ledsen och jag inte kan trösta dom hur mycket jag än försöker just då känns det som jag inte räcker till. Även om det inte är mitt fel så bli jag sur på mig själv och pressen kommer fram igen. Eller med all min träning, jag måste göra bra ifrån mig hela tiden. Skolan - måste göra mamma & pappa stolta. Pluggade hela natten igår på saker jag inte ens behöver. När jag bara får ett B+ på engelskan bryter jag nästan ihop eftersom jag vet att jag har pressen på mig då alla i klassen vet att jag är bäst på engelskan.
En annan sak är att jag alltid är glad, nästan.. Så när jag är lite sur för sådana här saker märker alla det och det hatar jag så jag har sådan press på mig själv att alltid visa att jag är glad eftersom jag vet att om jag är ledsen smittar jag av mig på min vänner.
Ibland måste man inse att det är ok att allt inte gick perfekt. Men just nu är jag så jävla sur på mig själv. Inte mitt fel, kan inte göra något åt det men jag blir så sur på mig själv när jag inte kan beskydda dom jag älskar mest..
Kram Tiffany. Fattar ni vad jag menar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar